MS gav en andra chans.

Jag föddes den 10 september 1976 i Port Kembla, Australien, som det andra av fem syskon. Vi levde ett enkelt liv, fyllt av både utmaningar och massor av genuin glädje, skratt och kärlek i vårt hem.

Min mamma var lärare och pappa arbetade på stålverket. Tillsammans gjorde de ett fantastiskt jobb med att ge oss en bra start i livet.

Jag började spela fiol vid tre och ett halvt års ålder, och när jag var tretton hade jag genomfört Suzukimetoden. Min första komposition skrev jag vid tio års ålder, men det var först när jag fick min första akustiska gitarr vid femton som jag kunde ackompanjera min sång, vilket öppnade upp helt nya möjligheter.

Vid arton års ålder förändrades mitt liv dramatiskt i och med min första resa till Sverige 1995. Där träffade jag min underbara fru, Linnéa. År 2004 föddes vår son Jack. Vi har tillbringat många år mellan våra två länder, men sedan 2013 bor vi i Åre.

Jag har uppträtt sedan ung ålder, men mellan 2003 och 2007 tog min solokarriär inom musiken verkligen fart i Sverige. Det blev ett riktigt familjeföretag: Linnéa och jag hanterade försäljning, bokningar, resor och allt däremellan – alltid med Jack i släptåg. Med vår turnébuss och två medarbetare korsade vi landet och gjorde spelningar och shower på alla möjliga evenemang. Det var hektiskt, men fyllt av äventyr, frihet och lycka.

Så vad hände med min musik efter 2007?

Vi flyttade tillbaka till Australien och utforskade andra saker i livet. Det tog oss i nya riktningar, och musiken hamnade i bakgrunden. Kanske känns det lite synd i efterhand – men jag ångrar det inte. Man kan inte få allt, och istället fick vi otroliga personliga erfarenheter. Dessutom byggde vi upp andra framgångsrika karriärer under tiden.

Men någonstans runt 2021–2022 började jag märka oroande förändringar i min fysiska förmåga. Jag var då extremt vältränad och väldigt stark – men något var fel. År 2023 tog livet en oväntad vändning.

Multipel skleros.

Under en tid hade jag upplevt konstiga symtom – svaghet i vänster ben, kramper i vänster hand, domningar i buken, oförklarlig trötthet och suddig syn. Det var MS. Sedan diagnosen har jag sakta förlorat fysisk förmåga: saker som att gå eller bära kan ibland vara lite svårt, och jag har utmaningar med kallt väder. Min koordination blir alltmer begränsad, och det förekommer till och med några kognitiva svårigheter: t.ex. att inte ställa tillbaka disken i rätt skåp... ja, jag skyller på MS, men min fru Linnéa är ganska säker på att det inte är det...😅

Men en sak är säker.

Jag är absolut fast besluten att hålla MS i schack.

Jag trodde att jag tränade bra innan MS. Dokumenterade resultat nära elitnivå är där det var. Men nu är jag ännu mer fokuserad. Jag fortsätter att äta bra och tränar hårdare än någonsin, bygger kompenserande muskler och tränar ständigt om hjärnan för att skapa nya neurala banor. Hittills fungerar det ganska bra. Jag känner mig otroligt stark, vältränad och hälsosam, vilket får mig att känna tacksamhet över att jag fick MS.

Ja, du läste rätt.

Jag är tacksam för att jag fick MS,

för att det har gett mig så många insikter.

Empati – Jag har lärt mig att verkligen förstå andra och deras utmaningar.
Styrka – Jag har upptäckt en ny mental motståndskraft i mötet med förändringar.
Djupare relationer – Jag är mer närvarande med dem jag älskar.
Klarhet – Jag har insett vad jag är skapad för att göra.

Och det är att uppträda med min fiol.

MS har gjort det omöjligt att fortsätta arbeta med de projekt och företag jag tidigare hade, så jag har återvänt till det som ger mig mest glädje: att uppträda med min fiol.

Men jag vet inte hur mycket tid jag har kvar att göra det, så stöd gärna min mission att uppträda överallt och ingenstans!

Berätta gärna var du skulle vilja att jag uppträder. Föreslå en plats, sprid ordet – eller boka en spelning idag.

Tack för att ni är med på resan.

/John